Det var en skön känsla som infann sig i fredags när vi stigit ombord på Wasaline. Vi tog genast sikte på restaurangen. Beställde varsin pepparbiff och satt och smuttade på våra drycker. I högtalaren meddelade de att avfärden blir försenad med en timme men oss gick det ingen nöd och på. Plötsligt hoppade jag upp från stolen och ropade STJÄRNAN. Syrran tittade frågande på mig "vilken stjärna? . Plötsligt kom jag att tänka på Nykarleby stjärnan som jag lovat att ta med åt vår moster i Sverige och självklart hade jag glömt den i baksätet i bilen. En och annan ful svordom slank ur mig och till sist kunde vi bara konstatera smått skrattande att det är ju så typiskt mig.
Men nu är stjärnan på väg till Sverige eftersom jag postade iväg den idag. Passade också på att köpa en 2016 års kalender från posten. Rätt så stor är den vilket måste betyda att den är svårare att slarva bort. Oona stod bredvid mig i kön och informerade biträdet och övriga människor bakom oss att mamma hon behöver verkligen en kalender att skriva upp saker i så att hon inte glömmer bort alla tandläkartider precis som hon sist gjorde. Hördes ett och annat skratt från kassakön. Ja-a vad kan man annat säga än härligt ärliga barn har man.
 |
| Mitt fina resesällskap |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar