Ja det gick ju inte riktigt som i Strömsö får jag konstatera, igen. Veckan som varit har minst sagt varit känslomässigt tung. Men nu börjar pusselbitarna till all tur falla på plats.
Förra veckan konstaterade vi att ingen av oss orkar fortsätta vårt förhållande som det är just nu, en massa gräl och konflikter för att få vardagen att fungera, vilket till sin tur leder till sura miner och mykkäkoulu. Visst finns det säkert människor som kan tänka sig att leva ett sådant liv, men inte vi.
Tycker personligen att livet är för kort och för roligt för att inte kunna leva det fullt ut så efter många tårar och sömnlösa nätter så kom vi äntligen fram till beslutet att vi fortsätter att leva tillsammans men som särbos. Nu sitter jag alltså med en nyckel i handen till min nya lägenhet, ska bli riktigt roligt att få fixa till ett eget hem åt mig och barnen. Barnen är överlyckliga över att jag flyttar tillbaka till Kållby där pappa och alla kompisar finns.
Medger dock att det kommer inte att vara det enklaste att leva särbos varannan vecka med en nyfödd baby men vi får göra det bästa av det. I den sits som vi är just nu kunde man ju tycka att en baby kan inte komma mera opassligt men jag är nog inte som alla andra eftersom jag ser framemot detta lilla liv och tror och hoppas på att det kommer att bli hur bra som helst.
Tack till er som visat att ni bryr er och frågat mig hur jag mår. Och till er många andra, seriöst skaffa er ett liv och sluta skvallra om mitt...
-
