Pga diverse orsaker har jag inte kunnat länka på sisådär två veckor så ikväll när Jocke var nylänkad och nyduschad så låg jag själv på soffan och försökte hitta motivation till att komma mig själv ut. Var livrädd när jag tog mina första steg för jag tänkte att det kommer att bli hur tungt som helst. Dröm om min förvåning när jag märkte att stegen var lätta och länken löpte smärtfritt utan att jag ens blev andfådd. En glad Kajsa kom hem och svingade kahvakuulan på balkongen som avslutning på en bra löprunda.

Tänk att jag aldrig lär mig, att de träningspassen som känns mest jobbiga i början är oftast de bästa i slutändan.