Hade väckning 05.30 och körde till jobbet och hämtade fina, färska grönsaker och körde iväg eftersom dagen var fylld med kundbesök och några hundra kilometer skulle köras. Dagen var lyckad och själv tyckte jag att jag var värd pizzabuffé när besöken var avklarade. Mätt i magen fortsatte jag färden mot Vasa eftersom jag hade tid till frissa kl.17 och hade tänkt hinna besöka lite butiker före det. 20 kilometer före Vasa kom den hemska tröttheten, kände att jag bara måste stanna och vila mig en liten stund. Tog in på en p-pysäkki, sparkade av mig skorna, fällde ner sätet och ställde klockan och ringa (trodde jag). Somnade genast och vaknade en god stund senare av att någon stirrade på mig, det var en gubbe som parkerat bredvid mig och stirrade in i min bil eftersom han säkert tyckte att jag såg livlös ut (ja så djupt sov jag). Jag stängde munnen, torkade dreglet och fixade till håret och konstaterade att jag måste ha ställt klockan fel eftersom jag sovit i en timme. Ställde upp sätet, vinkade glatt åt gubben och körde halvt nolo iväg med ett stort leende på läpparna. Gubbe lilla undrade nog säkert va det va för en konstig typ som sov så djupt, han skulle bara veta hur tungt vi gurkhandlare har det ibland.
Efter frissabesökt for jag hem till lillasyster på te, ville krama om henne och önska henne lycka till och så hoppas vi på att deras lilla knyte föds imorgon. Man tycker ju att 42 veckor imagen skulle räcka och att han snabbt vill ut för imorgon är det dags. Moster lovar att hålla både tummar och tår hela dagen.
Lilla Romeo var lika charmig som alltid, han ville också fota sig själv när han såg att jag fota mitt nyklippta hår.
❤
SvaraRadera