Tänk om

Det slog mig ikväll när jag gick runt  naturstigen  rätt så tung i sinnet att tänk om man plötsligt slutade att se det vackra i naturen, tänk så mycket man gick miste om då.

När jag gick där i min ensamhet så mötte jag plötsligt dessa typer, en av dem stod och kissade mitt på stigen där det var tänkt att jag skulle gå.
 Härligt med får som får gå fritt ute i naturen men tänk så löjligt att jag blev rädd för dem, okej lite orättvist var det ju nog när de var så många och jag ensam och varför i all sin dar måste de vara så stirriga? . Bör väl inte tilläggas att jag gjorde en omväg.

Nu undrar ni säkert var vi är, jo på Stora Hästö (det stod så på skylten där naturstigen började) mao har jag noll koll som vanligt.