Det värkte ända in i benmärgen imorn när klockan ringde. Tänkte att jag dör säkert om jag måste stiga upp så jag beslöt att vrida fram klockan en halvtimme. Tänkte som så att om jag dör så gynnar det varken min arbetsgivare eller mig  så jag somnade om och en halvtimme senare kändes det helt okej att stiga upp. Helt sjukt vad vissa mornar kan vara jobbiga. Har på känn att jag  kommer aldrig att bli en morgonmänniska, inte för att alla behöver vara det men det skulle ju vara så mycket enklare.

Nu har jag kollat färdigt filmen som vi såg igår, ganska bra gjort av mig som lyckades se halva igår  innan dreglet började rinna, borde jag googla ordet "narkolepsi"?

 Nu är det färdigt latat för barnens rum ska dammsugas och fixas för imorgon får jag krama om mina små älsklingar.