För 7 år sedan när vi köpte vårt 70- tals hus så kryllade det av hallonbuskar på vår gård. Hade kunnat plocka 50 liter per sommar men med småttingar i huset så vet ni hur enkelt det är att ta sig den tiden när man får vara glad över om man hunnit få tänderna borstade under dagen så jag skred till verket och grävde bort alla buskar. Kan tänka mig hur bysborna tänkte " inte nog med att de rappat det fina senapsgula tegelhuset , men nu HALLONBUSKARNA! ". Jag gav bort en hel del hallonbuskar och grävde ner 10 små plantor i en prydlig rad för kommande somrar.
Mitt i hallonplockandet ringde telefonen det var gossen som ringde inifrån och funderade var jag var, frågade om han ville komma och hjälpa till men fick snabbt svaret " kanske senare ", bör väl inte nämnas att han kom aldrig. Konstaterade att han nog inte fått svärfars bäriplockas gener utan är tyvärr lik sin mor på många punkter som t.ex bärplockning.
En timme senare var alla dessa askar fyllda med hallon och som bäst håller jag på att baka hallonrutor, ja allt för att slippa att gå ut igen för det finns ännu massor kvar att plocka. Och när den dagen kommer att hallonbuskarna förlåtit mig för att jag en gång grävde bort dem och igen börjar skörda över 50 liter hallon per sommar så hoppas jag att jag nått en såpass hög ålder så att jag kan slänga löständerna i barnbarnens händer och säga " kan ni snälla fara och tvätta dem för fammo / mommo har fullt upp med att plocka hallon " .
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar