Precis som tidigare så vid två veckors ålder så börjar skrikandet så det var en skrikande vappuheila som lag stopp för mina vappen planer igår. Hade tänkt fixa munkar och laga Axels favoritmat, hemgjorda klyftpotatisar och kycklingfilé för att fira att han klarat av stafettkarnevals uttagningarna. Fastän jag ser mig själv som en tusenkonstnär så är det omöjligt att fixa klyftpotatisar med en hand så vi fick köra med plan b, köpis klyftpotatisar istället och bra gick det också. Munkarna som blev ogjorda ska vi koka idag men hjälp av ett par extra händer som kan rycka till om Millis vägrar att samarbeta. Av erfarenhet så vet jag att skrikandet tar slut i något skede så jag får så lov att ta en en dag/natt i taget och ta dagen som den kommer.
Nytvättad vappuheila:
Som mamma så får man utså en hel del. Igår var det en gråtande tös som anklagade mig för att ha tagit livet av hennes rosor som hon fick för en månad sedan när hon fyllde år. Försökte förklara att snittblommor har en rätt så kort livslängd men hon påstod att bara jag skulle ha vattnat dem så skulle de nog ha överlevt...
Till all tur så fick jag rosor denna vecka så vi får så lov att dela på dem lillan och jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar